Sverige bör gå i bräschen
Med globaliseringen av världsekonomin har allt större makt samlats hos transnationella företag. Deras verksamhet har dock inte alltid varit till fördel för de samhällen där de är verksamma. Detta gäller i synnerhet utvecklingsländer. Trots detta finns fortfarande ingen särskild internationell lag för att ställa företag till svars för brott mot mänskliga rättigheter.
För att handel och tillväxt ska minska hunger och fattigdom, måste de som arbetar inom företagen – även i utvecklingsländer – få anständiga löner och arbetsvillkor. För att exploateringen av naturresurser inte ska förstöra för kommande generationer, måste de internationella överenskommelserna inom miljöområdet respekteras.
Det saknas inte initiativ för att öka företagens medvetenhet om etik och hållbar utveckling. I sommar firar FN:s satsning Global Compact tio år. Samtidigt presenterar FN en ny rapport om transnationella företag och mänskliga rättigheter, som en del i en fem år lång process för att se över ansvarsfrågorna. Det ekonomiska forumet OECD påbörjar nu en uppdatering av sina etiska riktlinjer. Vi befinner oss med andra ord vid ett vägskäl för hur det internationella samfundet i framtiden kommer att handskas med företagens ansvar för miljö och mänskliga rättigheter.
Tyvärr har det mesta än så länge handlat om en naiv föreställning om att företagen själva ska agera med samhällets bästa för ögonen. Men många gånger har etiska initiativ snarare använts av företagen för att stärka varumärket än att bidra till en verklig förändring av företagskultur och agerande i utvecklingsländer. Oljebolaget BP, som tills nyss ansågs som en pionjär i sitt arbete med socialt och miljömässigt ansvar, är bara ett av många exempel där retorik och verklighet inte stämmer överens.
Det är dags att inse att frivilliga åtaganden lämnar mycket att önska vad gäller respekten för mänskliga rättigheter. Företag står inte i allmännyttans tjänst, deras mål är att generera vinst åt sina ägare. Därför behövs ett juridiskt bindande regelverk på internationell nivå som överbryggar det juridiska gap som globaliseringen öppnat, så att ett transnationellt bolag enklare kan ställas till svars för sitt agerande. Det är även nödvändigt att stater tar större ansvar för vad deras egna företag gör i andra länder. Alltså, en mix av internationell lag och ökade befogenheter för stater att agera gentemot både utländska företag på egen mark och sina egna företag i andra länder. Utmaningarna för hur detta ska ske i praktiken är många och tidskrävande, vilket gör det ännu viktigare att ett målinriktat arbete tar fart. En grundbult för att skapa ett effektivt system är att anställda, lokalbefolkning och konsumenter som drabbas av oetiska företag har rätt och resurser att utkräva ansvar.
I en ny enkätundersökning från nätverket GlobalRättvisa.Nu svarar samtliga riksdagspartier ja på frågan om det bör det finnas bindande regelverk för multinationella företag gällande mänskliga rättigheter och miljö. Alla partier utom Folkpartiet håller även med om att det ska finnas mekanismer för att utkräva respekt för miljö och mänskliga rättigheter, inklusive arbetsrätt, i internationella handelsavtal. Svaren från partierna sänder en tydlig signal till utrikesminister Carl Bildt och handelsminister Ewa Björling att inom FN, WTO och EU verka för juridiskt bindande regelverk.
Med stödet från oss frivilligorganisationer och folkrörelser, från konsumenter som inte vill handla oetiskt, och nu även med en nästintill enig riksdag i ryggen, bör Sverige gå i bräschen för en globalisering med mänskligt ansikte. En framtid där företag tvingas respektera de mänskliga rättigheterna och miljön är något alla vinner på, inte minst de företag som tar sitt ansvar redan idag.
Läs mer här: Veckans Affärer
Christin Sandberg, vice ordförande Latinamerikagrupperna
Marcus Berglund, statsvetare och journalist Global Rättvisa
